Om sömn

Det här med sömn är något som alla småbarnsföräldrar pratar om. Eller bristen på snarare. På en tillställning vi var på innan jul sa maken till en tjej som inte hade egna barn, att han inte hade sovit en hel natt på tre år. Hon såg skräckslagen ut.

Man vänjer sig vid att sova lite. Jag läste någonstans att man kan klara sig med lite sömn om man får sova tre till fyra timmar i sträck per natt. Då hinner kroppen komma ner i djupsömn som är viktig för bland annat immunförsvaret. Fast det är inte alltid som jag får sova så länge.

Förutom att jag blir väckt av pojkarna, särskilt då den yngste, ett par gånger varje natt så kommer jag från en familj med sömnproblem. Jag vet inte riktigt hur det kan vara genetiskt och gå i arv men sover dåligt gör i alla fall de flesta på min mammas sida.

Och mycket riktigt stämmer det in på mig med. Har jag inte svårt för att somna, som för tillfället, så ligger jag vaken vid vargtimmen och funderar över livet. Dagen efter en sömnlös natt kan jag inte fundera över huvud taget eftersom bristen på vila gör mig ofokuserad och allmänt snurrig. Det är inte lätt att få något vettigt gjort den dagen.

Nu har maken tagit aktiv del i mitt problem och rekommenderade Bli fri från dina sömnproblem med kognitiv beteendeterapi. Med andra ord en bok att somna av. Jag hoppas så att den fungerar för jag är trött på att vara trött.