Jag hävdar inte att jag är någon expert på att uttrycka mig korrekt. Men jag undrar ändå varför vissa människor inte bemödar sig med att försöka stava rätt. Och då menar jag inte dyslektiker.
På Tradera, där en mängd människor auktionerar ut sina eller andras grejer, kan man bland annat köpa flis-tröjor. Jag undrar vad de är gjorda av? Eller den som säljer fräcka Herry Potter-grejer. Är det den lille trollkarlens okände bror? Och hur många olika varianter finns det egentligen av ordet hängselbyxor? Hängslebyxor, hängselbyxa, snickarbyxor, snickarjeans, hängslejeans, lederhosen mm.
Jag märkte det här när jag var gravid och tänkte köpa mig ett par på Tradera. Det fanns helt enkelt för många stavningar så det gick inte att söka i det breda utbudet. Så blev det heller inga hängselbyxor. Och lika bra var nog det. Jag provade nämligen ett par på H&M och då såg jag ut att vara i femtiotredje veckan. Under hela min graviditet var jag megajättetjock. Men, häromdagen kom jag i mina gamla jeans igen och behöver således inga hängslen längre. Hurra för det.
Tillbaka till språkpolisen. (Jag är ute på hal is, jag vet. Från och med nu måste jag alltid skriva rätt i min egen blogg, annars kommer jag få äta upp det.) Förutom alla felstavningar är jag lika förundrad över sär skriv nings sjukan.
Kort hårig sjuk sköterska
Kassa apparater
Skygg lapp
Skum tomte
Herr kalsong
Vissa hävdar att det är reklamens fel som ofta särskriver, andra att folk inte bryr sig om det svenska språket. Det här märks inte minst i alla svengelska uttryck som folk slänger sig med. Limiterad, leverabel, starta upp. Jag har i alla fall tröttnat men vad jag förstår så ökar mängden ”nya” ord hela tiden. Och vem bemödar sig med att skriva ut hela ordet när man kan använda sms-språket. Btw, lol, lr. Man kan och vill gärna skratta åt alltsammans men egentligen känns det rätt sorgligt. Trots en självklar och nödvändig utveckling av det svenska språket undrar jag om det går åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar