

Funderingar kring vardagsting
Efter att jag tagit mig i kragen och fått iväg mailet till Dell tänkte jag att problemet var löst. Så var inte alls fallet. Långt i från. Problemet har bara börjat. Eftersom deras hemsida är allt annat än användarvänlig tog det en lång stund innan jag förstod vart jag skulle skicka mailet. Teknisk support krävde något slags id-nummer på datorn. Allt krångel gjorde att jag till slut mailade till kundtjänst trots att jag insåg att de nog skulle hänvisa mig vidare.
Mycket riktigt. Efter ett par dagar fick jag ett svar där de beklagade mitt problem, men de kunde tyvärr inte hjälpa mig. Jag måste kontakta teknisk support trots allt. Med lite hjälp av maken att hitta rätt dator-ID-serie-nummer(?) kunde jag komma åt mailen till supporten och skickade samma mail som till kundtjänst.
Efter ett par dagar fick jag svar där de beklagade mitt problem, men de kunde tyvärr inte hjälpa mig. I stället hänvisade de mig vidare till deras mjukvarusupport. Och de tar betalt för sina tjänster. 1, 90 kronor minuten för guidning på telefon. Billigt, tyckte M, men jag vet inte. Känner mig inte alls särskilt lockad av att ringa dit. Hur lätt är det att bli guidad på telefon när jag knappt hittar rätt datanummer själv? Suck.
Fortsättning följer under 2008. Kanske.
Del 1
Vi bor i en lägenhet med världens minsta badrum. När det stamrenoverades i våras valde vi bort tvättmaskin till fördel för badkar (som för övrigt är världens minsta det med. Det börjar likna sagan om den lilla, lilla gumman i den lilla, lilla stugan) eftersom båda våra barn älskar att bada. Alltså måste vi gå till tvättstugan. Det är inte riktigt så illa som i Rocky-strippen där en kille ligger och köar till bokningstavlan i en sovsäck men det är illa nog. Och inte underlättar det att stamrenoveringen gör att grannarna i husen bredvid också tvättar hos oss.
Föreningen har bestämt att vi får tvätta måndag till fredag klockan 8 till 20. Och på lördagar mellan 8 och 16. Söndagarna räknas som helig helgdag. Totalt 17 tider på 24 hushåll när det inte renoveras. Det är med andra ord alltid fullbokat och kvälls- och lördagstiderna försvinner fortast.
Eftersom vi är lite slarviga i vår familj glömmer vi nästan alltid bort att boka tid. (Vi har dessutom bara en enda bokningsnyckel som för det mesta är på vift någonstans mellan oss två.) När de två eller tre enorma tvättkassarna i vårt lilla, lilla sovrum är fyllda till brädden börjar vi sucka och stöna om att det börjar bli dags att göra något åt dem. Och varje gång blir vi småirriterade på att ingen av oss bokat tid och att ingen tid finns på stört.
Eftersom vi är småbarnsföräldrar utan tvättmaskin är det extra synd om oss så därför tjuvtvättar vi ibland på söndagarna eller sent på kvällen. Trots förmaningar och onda blickar från tanter som smyger omkring i källaren för att se att ingen bryter mot reglerna. Tyst får man gå ner för trapporna med tunga kassar och hoppas på att inte grannarna ser eller hör (så att man måste hitta på en vit lögn om vad man ska göra med två kassar smutstvätt, för till tvättstugan ska man ju inte). Sen får man hoppas på att man inte stöter på någon där nere (så att man måste gömma sig i källarförrådet). Och sen får man verkligen hoppas på att maskinerna inte stör de som bor ovanför så att de kommer ner och hytter åt en (så att man måste låtsas att man tvättar i sömnen och därför inte kan anklagas för detta regelbrott.)
Vi borde väl bli bättre på att förutse att det kommer bli smutstvätt även den här veckan men vi är levnadsglada fria själar som lever i tron att tvätten på ett magiskt sätt kommer att autorengöra sig själv så det går tyvärr inte.
Brott mot reglerna eller ej. Jag vet att vi inte är ensamma om detta. En gång kom M på en man ur styrelsen(!) en sen kväll med att tvätta. Så vem vet, jag kanske vågar ta upp problemet vid nästa årsmöte om han backar upp mig? (Om han vågar för de små, små gummorna.)